Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Varför säger då Engström att han är ute på gatan hör skotten och är framme, men osäker på om han är först framme, vid en knäböjande Lisbeth efter en tid som inte kan vara mer än 20 sekunder?

Varför bolla och trixa med alla dessa vilseledande tidsangivelser och negligera Engströms uppgifter.

Men kära du, allt det här har redan avhandlats och rentav ältats innan du kom in i bilden. Jag ger dig credit som du inte gjort dig förtjänt av genom att hövligt svara på dina inte alltför begåvade inlägg, och då tycker jag att du kan ta och göra ett par knop själv genom att kolla bakåt i arkivet.

Vad Engströms uppgifter beträffar så är det blandad kompott. En del av vad han säger är uppenbart riktigt och kan bekräftas medan annat är uppenbart falskt och påhittat. Däremellan finns en gråskala av saker där det inte är alldeles lätt att säga vad som är verklighet och vad som är dikt i Engströms utsagor. Allt det kan man problematisera och diskutera, vilket görs dagligdags i tråden om Skandiamannen. Jag föreslår att du vänder dig dit med dina funderingar.

Om vi ska ta ett exempel på en uppenbart falsk uppgift från Engström så är det att han påstår att Olof Palme landat på rygg när han blivit skjuten. Vi vet att Palme landade i något som liknar ett framstupa sidoläge, med ansiktet vänd ut mot Sveavägen och ryggen in mot Tunnelgatan. Engström ljuger om det här, vilket visar att han inte varit på plats så tidigt som han själv påstår utan har kommit dit först efter det att man vänt Palme på rygg för att ge honom hjärt-lungräddning.

Vi kan även ta ett exempel på en uppenbart riktig uppgift från Engström, nämligen att det var så mycket blod i munnen på Palme att det vällde ut genom mungiporna när denne låg på rygg. Det är en uppgift som visar att Engström varit på plats medan livräddningen pågick, vilket är innan ambulansen kommit och syrgasmasken satts på Palme.

Ett exempel på gråskalan, där vi inte säkert vet om Engström talar sanning, det är vad han säger om Lisbeth Palme – alltså att han talat med henne och fått svar om gärningsmannens signalement, vart denne tog vägen samt även fått veta att Lisbeth själv blivit beskjuten. De här uppgifterna skulle jag nog lägga på "mörkgrå", för det förefaller osannolikt att just Engström skulle lyckas få kontakt med Lisbeth Palme när inget annat vittne får det, och inte ens kommissarie Gösta Söderström förrän vid tredje försöket.

Ett fjärde och sista exempel kan illustrera den "ljusgrå" delen av gråskalan, och där tycker jag att Engströms påstådda språngmarsch in till Luntmakargatan hör hemma. Det är på intet vis säkerställt att han faktiskt springer in dit, men samtidigt är det ändå ganska mycket som talar för att han sticker iväg en sväng. När jag ögnat igenom dina inlägg så har jag tyckt att du har rätt i den delen, även om Engströms vägval knappast är vad du föreslår.

Dina dumheter om "vilseledande tidsangivelser" är enbart en förolämpning, inte bara mot mig utan mot alla trådens läsare som är seriösa kring det här. När jag gick med i forumet fick jag veta att det här inte är något vuxenforum och att det grasserar ett trettiotal troll i tråden. Många av dem har tack och lov givit upp och då vill jag uppmana dig att antingen spotta upp dig till en seriös nivå eller lämna tråden så att vi som är seriösa slipper slösa tid på ännu ett tröttsamt troll.

Vidare verkar vi även vara på samma våglängd om att Engström vare sig är gärningsman eller egentligt mordvittne, utan "varande på mordplatsen" – dvs i grund och botten en "förbipasserande" om än ganska tidigt på plats efter mordet.

Då tycker jag att det är intressant att bena i frågor om när Engström egentligen kommer fram till mordplatsen och även när han eventuellt lämnar den för sin påstådda springtur bort till Luntmakargatan. Av tidsutdräkten tills han kommer tillbaka till Skandia att döma så har han troligtvis varit iväg en sväng, känner jag, och då blir frågan vart han tagit vägen och vad han haft för sig då.

Här och nu vill jag inte gå in för mycket på detaljerna kring det, men det kan vi återkomma till ifall det är av intresse. Det jag är förhållandevis säker på, det är att Engström kommer till mordplatsen en dryg minut efter skotten. Palme ligger då på rygg och erhåller hjärt-lungräddning. Det är då möjligt att Engström vill vända Palme i framstupa sidoläge istället, vilket föranleder honom att gå fram och börja dra i benen. Med det kommer han dock ingen vart utan får ge upp ganska omgående.

Till vakterna på Skandia uppger Engström, att det vällt upp blod ur munnen på Palme, vilket säger mig att han kommit till mordplatsen efter att vänt på honom men innan ambulansen kommit och syrgasmasken satts på Palme. Det faktum att Palme redan ligger på rygg utesluter att Engström kommit till mordplatsen under de första 30-45 sekunderna efter skotten. Vid skotten rasar Palme i marken i något som liknar framstupa sidoläge, så den saken fabulerar Engström om i förhören.

Sedan tänker jag, att Engström ganska säkert beger sig iväg från mordplatsen ett tag, precis som han själv uppger. Enligt mitt förra inlägg har anledning att springa in till Luntmakargatan för att kolla läget bakom barackerna och se efter vart Jeppsson håller hus. Men om man utgår från att Engström springer in dit så tror jag ändå att man måste justera det till att han springer strax före piketpoliserna och inte strax efter dem. Skälet till det är att han skulle ha "krockat" med Nieminen & Zahir därinne mellan barackerna ifall han sprungit efter poliserna. Springer han däremot före poliserna så finns ingen där att krocka med.

Så min idé om saken är att han bara tillbringar ungefär en halvminut på mordplatsen innan han beger sig iväg in i gränden. När han väl kommer fram till Luntmakargatan så finner han ingen Jeppsson där och då måste han börja fundera över vad som egentligen hänt och vad han ska göra härnäst. Antingen tar han då en promenad runt kvarteret för att sedan återkomma till mordplatsen, eller så går han in på Bohemia och sätter sig där en stund för att samla tankarna, och kanske även ringa något samtal från telefonautomaten där. Av de två alternativen lutar jag mot det senare, alltså att han går in på Bohemia.

När Engström omsider kommer tillbaka till mordplatsen så har ambulanserna redan fraktat iväg Palme. En del vittnen lär dock finnas kvar på platsen och då kan Engström höra sig för lite om vad som hänt under de minuter han varit iväg. Vi kan sätta fingret ganska precis på när Engström sticker iväg, men däremot är det inte så lätt att avgöra hur många minuter han blir borta och när han kommer tillbaka.

Engström finns i alla fall på plats för att se och höra hur polisen behandlar Lisbeth Palme "bryskt". Däremot verkar han inte finnas på plats när Gösta Söderström får sin avhyvling av Lisbeth, och som utmynnar i att han får reda på att hon är Lisbeth Palme och att den döde mannen som ligger på gatan är Olof Palme. Det hinner Engström inte få reda på innan han sticker iväg, i alla fall av materialet att döma. Däremot verkar han ryktesvägen ha fått reda på att det var Olof Palme, men då ändå riktigt velat tro på det. I alla fall verkar han inte helt övertygad när han berättar om det för vakterna på Skandia.

Söderström & Windén kommer till mordplatsen bara en dryg minut efter skotten, dvs ungefär samtidigt som Engström kommer dit. Piketen kommer strax därefter, högst en och en halv minut efter skotten. Piketbefälet Östling håller emellertid kvar sina mannar i bussen i nästan en hel minut innan de kommer ut och får ta upp mördarjakten till fots. Klas Gedda berättar om det, och han säger att precis när de började springa så kom ambulansen. Med andra ord kommer ambulansen knappt två och en halv minuter efter skotten.

Engström ser aldrig ambulansen komma, utan då har han redan stuckit. Om han ska ligga före piketpoliserna in i gränden måste han iväg redan efter 30-45 sekunder på mordplatsen. Då hinner han se Söderströms första och eventuellt andra kontaktförsök med Lisbeth, som ju båda misslyckades. Det var först vid det tredje försöket som Lisbeth får sitt utbrott och skäller ut Söderström. Innan dess hade hon visst även varit fram till piketbussen och bankat på sidorutan för att få igång mannarna. Det finns en och annan tragikomisk detalj i det här!

Medan Lisbeth bankar buss så sticker alltså Engström in i gränden. När han väl kommer tillbaka till mordplatsen får han kanske höra, att något vittne givit hans signalement på gärningsmannen. Det är ju inget konstigt om någon sett Engström springa in i gränden, bara det att vittnet i så fall misstagit Engström för gärningsmannen. Det här vållar då Engström viss huvudbry, men han är inte ensam om det – utan polisen får ju också dubbla och disparata signalement att arbeta med.

Ungefär så ser jag på Engströms förehavanden vid mordplatsen. Att han inte är något vanligt mordplatsvittne tycker jag är ganska uppenbart, utan här handlar det om någon som vistas på och kring mordplatsen i något särskilt ärende som han sedan inte vill eller får berätta om. Det är ju väldigt mycket sådana här "egendomliga sammanträffanden" i Palmemordet, och Engström som "har bråttom till tunnelbanan" fastän han är tio minuter tidigt ute, det är bara ett i raden av dem.

Ta piketen till exempel. De skulle ju upp till Norrmalm för att parkera om Claes Djurfeldts folkvagn, säger de. Men sedan åker de ju inte hem till Södermalm igen utan de hinner vända runt i rondellen på Brunkebergstorg och står alltså "startklara" i hålet vid Kulturhuset med fören pekande till mordplatsen när Ulf Helin ropar ut områdeslarmet. Det tycker jag låter som att de tänkt sig vara på mordplatsen vid 23.20 vilket de mycket riktigt är.

Sedan har vi Sollentuna-ambulansen, i folkmun kallad "Säpo-ambulansen". Oddsen att en ledig ambulans ska köra förbi en mordplats är ju långa så det räcker i sig, och att det handlar om ett statsministermord gör dem inte mindre långa utan snarare astronomiska. Ska vi verkligen tro att detta skedde av en slump? Eller är det så att man skickat dit ambulansen till 23.21 för att den ska komma en minut efter det tillslag jag skissat på? Om något går snett är det ju bra med ambulans, som en försiktighetsåtgärd. Sedan blir de förstås tagna på sängen när någon blivit skjuten minuten innan det tänkta tillslaget och precis på tillslagsplatsen.

Avslutningsvis har vi Leif Ljungqvist & Jan Andersson. Finns en tredje gubbe i Chevan? Det tvivlar jag på, utan det kan Björkman lätt ha misstagit eller missminnt sig om. Jan-Åke Svensson gick ju fram ganska omgående till Chevan och då kan ju Björkman ha tänkt att han också hörde till den.

Inte heller tycker jag att det verkar rimligt att Ljungqvist & Andersson skulle vara någon slags funktionärer vid attentatet eller ens planterade vittnen. Det går i praktiken inte att plantera bilburna vittnen, för till skillnad från en fotgängare som kan stanna och hänga vid en plats för att jämna ut sekunderna så måste en bil vara tajmad på sekunden. Enda sättet att komma runt det är i så fall att låta dem parkera, vilket de ju inte gjort.

Det var mina utvikningar på inslaget tema. Tack igen för dina kommentarer!

Det var ett välvilligt råd som inte utmynnade i meningsskiljaktigheter med Hage. Ur det refererade förhöret med Palm:

"När Palm kom fram så hade Palme legat i framstupa sidoläge. Han vändes senare på rygg då åtetupplivningsförsöken sattes in. Palm hade sett hur blodet liksom pumpade ut ur munnen på Palme, och han hade sagt till de som försökte hjälpa Palme att se upp så han inte kvävdes"

http://www.itdemokrati.nu/page36ac.html

Som synes finns inte ett ord om att någon drog Palme i benen eller att Hage och den mannen hade en dispyt. Helt klar är att det inte är Palm som "drar i benen".

PM:et angående Engström färdigställdes 1987 och Holmér hade inte ett dyft med utredningen i sig att göra. Däremot utgjorde den på goda grunder skäl till att avskriva Engström, då denne ansågs "varande på platsen såsom denne uppgivit".

Som tidigare anförts förevisades Jan Andersson foton på övriga vittnen och kände igen Engström, samt beskrev dennes förehavanden. Att det skulle röra sig om Jan-Åke Svensson är så absurt att det är svårt att beskriva. Utseende och ålder har inte det minsta gemensamt med Engström, fotot nedan talar sitt tydliga språk:

https://wpu.nu/wiki/Jan-%C3%85ke_Sve...e_Svensson.jpg

Tyvärr är det så att de som vill återuppliva Engström som mördare efter 38 år är tvungna att anföra rena lögner i kombination med grova förvanskningar. Era brallor ligger fast förankrade vid fotknölarna och ärligt talat är det ingen vacker syn som uppenbarar sig när era rövar exponeras...

Enligt fru Palme började blodet välla ur näsa och mun redan när OP började säcka ihop. Det är kännt utifrån obduktionsintervjun att OP erhöll en krosskada i pannan när han föll ihop. OP har således legat som ett kryss an mot trottoaren. Det här medför att gärningsmannen hade behövt spana in OP närgånget och eventuellt rucka på honom för att se det pumpande blodet.

För det finns det inget underlag i vittnesmaterialet. Närmaste vittnet Björkman uppger att GM avlägsnade sig omedelbart. Jeppsson började höra steg direkt efter skotten. Den sammanlagda bilden från vittnesmålen ger att gärningsmannen inte dröjde kvar på platsen.

Dröjde kvar har ingen sagt något om. Däremot ett par steg fram, och sedan in i gränden.

Problemet är att du lutar dig mot väktarnas minnesbild 3 månader senare. SE kan ha lagt fram sin version flera gånger om för dem under den tiden. Källkritisk medvetenhet efterfrågas.

Den JA beskriver vid fotokonfrontationen är som alla utom Holmér och Ström inser JÅS, en man med glasögon och ljus poplinrock som pratade mycket. Det var denna slutledning från Holmér, den 15:e april 1986, som Ström använde i sitt PM 10 månader senare.

Att 38 år senare göra om samma misstag ... Då är det nog bäst att skaffa en ny hobby.

Kejsarens nya kläder ringde. Invändningen står näck.

SE säger inget om att han la sig i medan HLR pågick. Det gjorde däremot BP.

Skrev det där med förkortning av inlägget så att det inte skulle uppfattas som en manipulation.

Gällande Ljungqvist är det nog så att undertecknad velat tolka in för mycket. Förhöret Björkman nämner tre personer i, som säkert är bekant, år återgivet i refererad form. Vilket i sin tur ger utrymme för missförstånd. Någon användare föreslog att det rörde sig om ytterligare ett liknande fordon, men inga andra uppgifter ger underlag för det.

Gällande Björkman i allmänhet var det en gåva att Löhrs förhör med honom offentliggjordes, så att en objektiv bedömning av hans tillstånd kunde genomföras oberoende av hans egna uppgifter om alkoholintag. Vill minnas att han i något sammang uttryckt förvåning över hur andra vitrnen florerat i medier, enär han själv blivit ombedd atr undvika det. Bevisligen har han hållit sig till den linjen kan det konstateras. Måste inflika att den här uppgiften får anses osäker innan jag hittar källan. En spekulation är att Björkmans uppgifter ingår i mötescenariot och därför blivit ombedd att hålla låg profil. Som planterat vittne har han även ytterligare skäl att förbli i skymundan.

En ren spekulation gällande hur Engström kunde känna igen Björkman är om någon i Engströms dåvarande bekantskapskrets kände till Björkman och beskrivit honom. Innan det började rasa samman för Engström förefaller det som om han hade ett kontaktnät av hyfsat omfång, ochdå med avseende på personer rätt högt upp i hierarkin. Avslutningsvis angående Björkman är han ganska lätt att beskriva tack vare helskägget. Om inte Engström faktiskt observerade Björkman på mordplatsen är ovanstående ett tänkbart sätt Engström fått sig till livs ett signalement.

Gällande ambulansen finns intervjun med Lavrell där han uppger att han blev så tagen att han till och med körde fel väg till Sabbatsberg. Om de så att säga var planterade förväntade de sig inte att bli invinkande och omedelbart kastas in i ett skarpt läge. Till råga på allt var offret Olof Palme, samt att Lisbet medföljde i ambulansen. Ett indicium för att ambulansen var planterad lan det anses.

Till Packetipiketen

Om Sollentuna-ambulansen så är det nog inte Kenneth Lavrell som kör den till Sabbatsberg utan han åker med bak i skåpet tillsammans med Christer Eriksson. Föraren hette på den tiden Peter Andersson men numera heter han Nordström i efternamn. Jag har aldrig fått klart för mig varför han bytt namn.

Jag tror han alltid hetat Nordström. Det här med Andersson är nog ett fel som smugit sig in i olika förhör. Det finns också frågetecken vid namnet i något förhör.

Så kan det nog vara. Därtill finns naturligtvis även möjligheten att man kallat honom "Andersson" i förhören i syfte att dölja hans identitet. Det är i så fall inte det enda exemplet i materialet på att man trixar med namnen för det syftet.

Ta Ingrid Klering till exempel. Först använde man färgkoder och kallade henne och Mårten Palme för "röd" respektive "blå" – och då noterar man det ironiska i att den stupade socialistledarens son får vara blå och inte röd. Sedan kallade man Mårten för "fästmannen" (utan namn) i förhören med Ingrid, och Ingrid för "flickvännen" i förhören med Mårten – för att på så vis dölja förhållandet. Som grädde på moset kallade man Ingrid för Helen (hennes mellannamn) i något av förhören.

Allt detta fotarbete för att försöka dölja det uppenbara blir ganska komiskt, men tjänar också som ett exempel på hur de håller på när de vill dölja något. Då tänker jag att de kanske kallat Peter Nordström för "Andersson" i syfte att dölja dennes verkliga identitet. Sedan kom den förstås ut i vilket fall, men det var nog först i samband med det där tv-inslaget med ambulanskillarna där de själva berättar om vad som hände på mordkvällen.

Det är ganska mycket Sollentuna i Palmemordet – och ännu mer norrort om man expanderar ut mot Täby. När jag läste Bengt Nylanders "Säpo inifrån" så noterade jag att Säpo:s enda lokalkontor i Stor-Stockholm låg just i Sollentuna. Det fanns även ett lokalkontor nere i Södertälje, och om det finns en del information i boken. Om Sollentuna är det dock knäpptyst annat än att dess existens omnämns. Kanske det där med "Säpo-ambulansen" ändå inte är så långsökt?

För övrigt noterar jag Peter Nordström har dubbla identiteter på WPU: en som Andersson och en annan som Nordström.

https://wpu.nu/wiki/Peter_Andersson
https://wpu.nu/wiki/Peter_Nordström

Angående Klering (numera Eiken Holmgrrn) finns en märklig diskrepans i hennes förhör. Belyses i följande utdrag:



Åsyftar att det verkar avklippt efter att de beger sig mot Odengatan. Plötsligt befinner de sig i en polisbil på väg till Sabbatsberg. Inte en stavelse av vad de ägnade sig åt däremellan.

Det har förvisso framkommit från andra håll att de först beger sig till Klerings bostad och därefter till makarna Palmes lägenhet, efter att ha erhållit samtal från Lisbet.

Officiellt tog de taxi, men det kan misstänkas att de redan från Klerings bostad fick eskort. Annars blir tidsschemat väldigt ansträngt med tanke på när de sedermera anlände till Sabbatsberg. Det med avseende på att de tillbringade en viss tid i makarna Palmes bostad. Troligtvis hämtades kläder och kontaktnummret till Mattias Palmei i Frankrike.

Men både Mårtens tystnad om det här och Klerings märkliga avklippta förhör kan föranleda tron att det även fanns ytterligare en orsak. Frågan är då vad...

Tydligen har Robert Barestrand kommit ut med en bok "Ynglingen återfunnen", där han uppger namnen på samtliga som var med i mordkomplotten....

Tydligen har Robert Barestrand kommit ut med en bok "Ynglingen återfunnen", där han uppger namnen på samtliga som var med i mordkomplotten....